Tjenare! Nu sitter jag och käkar frukost och tänkte att man kanske skulle höra av sig till bloggen. Jag tänkte ha skrivit efter första ”riktiga” skoldagen, alltså i tisdags, men jag var lite lat.
Vissa lektioner är ganska tråkiga eftersom de går ut på att läraren bara står längst fram i klassrummet och pratar, non stop, och eleverna (minus jag) antecknar duktigt allt läraren säger. Om de skriver något på tavlan skriver jag av, ut i fall jag skulle behöva det sen när jag förstår mer än var 100-de ord. Egentligen skriver jag av mest för att ha något att göra.
Men! Trevliga lektioner har det också varit! Igår hade jag min första bildlektion med läraren Ágnes (hehe) vilket var roligt, jag förstod till och med ganska mycket av hennes genomgång. Vi skulle med hjälp av blyertsprickar göra en bild. Jag duttade fram en mugg med pennor. Vet inte varför jag valde det motivet, men det var kul.
Sen gillar jag språklektionerna (eller... inte ungerskan, det är allt för avanserat, nästa vecka ska jag ta med mig mina egna övningsböcker till de lektionerna). Engelskan är lite flummig, jag förstår allt och de andra förstår inte så mycket. Det är kul att jag får vara bra på ett ämne i varje fall. Zóltan (min engelska-, historialärare och mentor) sa till resten av klassen, när jag precis läst upp ett stycke i boken, att de skulle lyssna på mig och härma, eftersom mitt uttal var så bra. Jag känner att jag borde säga nu att jag känt att det var pinsamt, men jag blev glad och lite stolt.
Tyskalektionerna är intressanta, fast än jag inte läst någon tyska alls förstår jag tyskan mycket bättre än ungerskan... Och som sagt, det är trevligt att förstå. Jag tycker att alla lärare verkar bra (utom möjligen en av ekonomilärarna, som stod och pratade omöjligt fort i en timme. När jag frågade de andra om vad hon sa visste de inte, de förstod typ inget...) men de andra i min tyskagrupp tycker inte alls om tyskaläraren. Men jag tyckte hon verkade okej, hon blev mycket förtjust när jag sa en mening på svenska och hon förstod, jag vill gärna skapa min egen uppfattning om personer. Men å andra sidan har de haft henne i tre år och jag i två lektioner.
När det gäller mina klasskompisar, måste jag tillstå att jag är nöjd. Alla som jag pratat med har varit trevliga, och jag har pratat med ganska många. Det är lite svårt att visa personlighet och så eftersom de inte pratar så bra engelska. Det är svårt att konekta (fint ordval) med någon när man bara kan säga ”Vilken lektion är nästa” och ”Vad heter du”. Vissa förstår inte så mycket mer.
Men jag har umgåtts med några tjejer som är schysta, särskilt hon som bjöd mig att gå och fika i måndags, Diá (Diána). Igår sa Zóltan på historialektionen att hon kunde ta med mig till stadsbiblioteket så att hans fru som jobbar där kunde visa mig runt och hjälpa mig att få ett lånekort. Vi gick en ganska lång promenad och pratade om lite allt möjligt, ibland får jag omformulera mig, kanske till och med säga det på ungerska om jag kan, och hon gör likadant. Det fungerar bra.
När vi kom fram till biblioteket, sa de som jobbade där att hon inte jobbade på det biblioteket. Hehe, en väldigt kort utflykt blev en ganska lång. Det riktiga biblioteket som vi skulle till låg i motsatt riktning från skolan. Zóltan ringde efter ett tag och då berättade Diá om vad hon gjort. Hela klassen skrattade i bakgrunden. Diá blev lite röd...
Det är gratis internet på bibblan och det finns CD's, filmer och engelska böcker. Nice! Blir säkert ett stammställe för mig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar