Lunch!

Okej, kanske inte hela inlägget kommer att handla om lunch, men det är det jag har i huvudet (eller snarare i magen, höhö) just nu. Jag har som bekant flyttat, och i och med det så började jag äta lunch hemma efter skolan istället för att äta i skolan. Jag vill ju inte dissa mitt världland på något sett men... skollunchen... Okej, räcker det med att säga att man inte länktar till den särskillt mycket? (Okej, nu lät det som om det serveras ruttna maskar eller något, det är bara helt enkelt inte så gott och ofta kallt)

Så nu när jag kom hem och såg vad min underbart snälla värdmamma lagat till mig:

 

så kan ni kanske förstå min lilla lyckodans. Hon är på jobbet nu, hon började sent, så hon lagade innan hon gick. Vi ska gå och shoppa (typ tvål och liknande, inte så intressant) om ett par timmar när hon slutar, då får jag se till att tacka henne från djupet av mitt hjärta (vaddå överdrivet? Jag gillar mat!).

Nu lyssnar jag på musik. Ny musik. På min Ipod. Hur gick detta till!? Jo, så här är det att jag nästan inte har kunnat byta ut någon CD som jag hade på Ipoden när jag kom hit i höstas. Alltså har jag, som typ hela tiden lyssnar på den, tröttnat på det mesta. Men igår var jag iväg till posten för att hämta ett paket. I detta paket fanns fina saker, bland annat vetenskapstidningen (Illustrerad Vetenskap, kul! ) som mamma skickar varje månad och... Ett minnes kort full med musik! Tack!! Så jag satte mig direkt och laddade över musiken på Ipoden.

I paketet, som alltså var från min svenska familj fanns också två andra packet, till min värdfamilj. Det första innehöll en väggalmenacka med svenska motiv, den ska få hedersplats sa de. Och i det andra fanns ett Bamse-memorie-spel. Även om de inte har koll på vem Bamse är (kändes konstigt, det är ju Bamse!) tyckte de (alltså mina småsyskon) att det var roliga bilder. Vi spelade på kvällen, jag tror i varje fall Zozi tyckte om det, Iza hade inte riktigt tålmodig att vänta, men hon fick sina par ändå, hon vände på ungefär fem kort istället för bara två och plockade ut paret om hon hittade det. Men vi kan ju öva. Bra presenter tycker jag.

Ikväll blir det konsert. Jag ska både sjunga med kören och spela med orkestern. Det brukar alltid vara roligt, musik och kompisar vet ni! Och min värdfamilj kommer och tittar, vilket gör det extra kul.

Hej svejs!

Väder, plugg och resor

Det är lite april-väder här, för en vecka sedan var det sol och 15 grader, sen blev det nollgradigt och kom snö och blåste något otroligt, och idag, på vägen hem från skolan sken solen igen. Inte mig emot, nu går det i rätt riktning. Sol! Varm och stärkande. Och så lyssnade jag förstås på min Ipod. Jag går inte utanför dörren utan den. Idag, i solen, lyssnade jag på Lovesong med the Cure. Skön låt! Även om han som sjunger i Cure verkar lite galen om man tittar på deras videos så sjunger han alltid med sån bra känsla.

Nu är jag nästan klar med min historia-uppsats. Jag ska jämföra den ungerska industrialiseringen med den svenska, och en massa andra saker. Det skulle vara mest faktabaserad, så jag har spänderat rätt lång tid med att leta information, vilket tog extra lång tid eftersom jag är så dålig på att leta och lätt tappar bort mig i detaljer (till exempel vet jag nu en massa om Du gamla, Du fria nu. Apropå nationalsånger, här är ungerns, om ni är intreserade, jag tycker den är ganska vacker). Ja, men nu (i morgon) ska jag bara renskriva och sen är det klart! Skönt.

Sen måste jag göra klart uppgifterna jag fått från YFU. Vi får ungerska gramatik-uppgifter då och då, som vi sedan skickar tillbaka till dem. Jag behöver inte skicka mina papper den här gången eftersom jag ska till Budapest ändå nu på fredag! Jag och de flesta andra av utbytesstudenterna ska leka turister och åka sightseeing-buss och sen ska vi gå till parlamentet. Jag har sett det från andra sidan Donau en gång, och förstås väldigt många gånger på bild, och jag tycker att det är mycket fint. Faktist det största parlamentshuset i Europa, ungefär lika stort som det engelska.

 

Ja, tjoflöjt på er och hörs!

13/3-2012 Nyheter

 Det här inlägget publiserades inte av någon anledning. Jag trodde det, men det är alltså skrivet i onsdags.

Hallå!

Det har hänt mycket på den privata nivån på sistone, vilket kanske skulle kunna förklara varför jag har skrivet så lite senaste tiden (kan förstås också förklaras med att jag är lite lat när jag är inne på datorn). Största saken som hänt kan beskrivas med detta: jag sitter nu inte i samma sovrum som förra gången jag skrev, men det är förfarande mitt sovrum; alltså, jag har flyttat. I måndags bytte jag värdfamilj.

Ni får ursäkta om jag inte skriver så utförligt om varför, men jag tror ni kan förstå att jag inte vill att hela världen ska veta. Jag och min förra värdfamilj fungerade bara inte så bra tillsammans, det var kombinationen av oss som inte fungerade.

Min nya familj är min privata ungerskalärares familj: Hon, Éva, hennes man, Misi (uttalas ”Miichi”), Iszabella på tre och Zozi på fem. Småsyskon! Dom är söta och livliga och var väldigt uppspelta när jag kom i måndags kväll. Jag har inte pratat med Misi så mycket före jag kom hit, sagt hej några gånger om han har kommit hem medan jag har haft lektion, men jag känner redan att jag kommer bra överens med både han och Éva, de är väldigt sympatiska personer. Jag är väldigt glad att de ville ”ha” mig.

I måndags kom jag hit ganska sent, efter middagen, och det blev snabbt hej till barnen innan de gick och la sig, sen packade jag upp min gigantiska packning (jag hade två väskor, mitt valthorn och skolväskan när jag kom hit i augusti, och nu hade jag också två lådor med böcker och vinterkläder och tre skolådor som jag köpt/fått nedsänt sedan jag kom hit) i mitt rum. Det är jättefint, beige/guldiga krusidulliga tapeter, stor garderob med skjutdörrar, lilla matta och stor soffa med puffiga kuddar som jag på natten gör om till säng (alltså soffan, inte kuddarna...). Sen ska Misi göra ett skrivbord till mig också! Han är ingenjör. Och Éva är ungerska- och engelskalärare på en skola motsvarande mellan-/högstadiet som ligger en by en bit utanför stan.

När jag var klar med upp-packningen gick vi runt i lägenheten och pratade om en massa, vilket var trevligt, och när jag la mig i sängen runt klockan elva somnade jag nästan på en gång av utmattning av alla nya intryck, och jag somnade med ett leende på läpparna.

Femtonde mars och långhelg

Kokárda

Igår, fredag, var vi lediga eftersom det den femtonde mars 1848 blev revulution (egentligen är det lite mer komplicerat än det, min klass har precis gått igenom det på historian, men orka skriva ner allt). Vi firade det på torsdagen i aulan. På morgonen när jag gick upp (jag börjar senare på torsdagar, så jag vaknade när de andra gått) så hade Éva lämnat ett meddelande där hon förklarade att jag skulle ha en kokárda på mig.

När vi samlades i aulan hade vi på oss vår "skoluniform" (vit blus och svart tjol/byxor) och kokásdan. Det var inte sådär jätteroligt, kören sjöng några gamla frihets-låtar, några elever läste dikter med allvalig röst och vi (mest kören och lärarna) sjöng nationalssången (som faktist hade premiär denna dag 1848). Jag funderade lite på hur vi i Sverige skulle fira en liknande sak, för vad jag kommer ihåg är våra firanden alltid lite roligare med mordernare musik och skämt (i varje fall inte gamla dikter som mässas fram). Men jag antar att eftersom vi inte har haft krig på 200 år så har vi inte någon minnesdag för något såhär allvarligt (eller, tja, nu när jag tänker har vi ju religösa sådana, men de firas ju ändå inte såhär i skolan).

Så, vi var alltså lediga igår och på morgonen gick vi hem till en annan familj som bor i närheten. Deras barn är också en pojke och en flicka i Iszabella och Zozis ålder så de lekte med varandra medan jag tittade lite i böcker som de hade, drack te och pratade med mamman, hon var jättetrevlig och berömde min ungerska.

På kvällen åkte jag och Éva till en konsert. Diá hade tipsat om den, det var Zalaegerszegs symfoniorkester och jag såg fram emot fin musik. Men, när vi kom dit stod det att konserten var inställd. Snyft, sa vi och så åkte vi tillbaka hem. Men det var helt okej, vi hade det bra hemma också, vi åt mat och pratade en massa istället.

Idag var vi och shoppade mat, och sedan vi kommit hem har vi ätit lunch (grönsaks- och köttsoppa och paprika-korv med pommes frites) och nu sitter jag i soffan här och skriver medan Éva lär vår tioåriga granntjej engelska, Misi jabbar i grannlägenheten (han bygger, han är trä-ingenjör (har inget bättre svenskt ort för det)) och barnen leker på övervåningen. Ganska soft.

Imorgon ska vi gå till kyrkan, ska bli intressant. Jag är inte religös, men eftersom jag gick i en kyrkokör när jag var i Sverige har jag ändå fått vara med på några gudstjänster. Jag undrar om det är olika i och med att det är ungerskt och inte svanskt, och katolskt och inte protestantiskt.

Ja, nu har ni koll på mig. Hörs!

En månad senare...

För sjuhundra år sedan (i mitten av februari) var jag på skidresa med skolan, jag tänkte berätta lite och visa lite bilder från det; bättre sent än aldrig, eller hur?

Jag och de andra som skulle med, en lärare och åtta elever, varav jag kände en: Kristina, träffades tidigt på morgonen på en parkering där bussen stod som skulle ta oss till Slovenien och skidorten Rogla, resan dit tog två och en halv timme och den var ganska slö, vi var alla trötta. Men när vi kom dit slängde vi in våra grejer i vår hyrda stuga (det var en stor med åtta ”lägenheter”, killarna delade en och tjejerna en annan), bytte om och tog sedan skidbussen upp på berget. 

Vi åkte skidor alla dagar då vi var där, alltså fem, och jag hade rejäl träningsvärk när jag kom hem, men det var det värt, för det var väldigt nice att åka slalom. Det var lite tråkigt väder eftersom det för det mesta var molnigt, men det var inte så kallt i varje fall, synd bara på utsikten, när man fick en glimt av den var den mycket vacker. Det var mer ”kulliga” berg än jag sätt i Sverige och träden var mycket höga och allt var täckt av ett mycket tjockt lager snö. 

Vi hittade en slinga på tre km som gick genom skogen som var väldigt trevlig. Man fick staka sig lite ibland, men det var bara bra, för trots att det var mycket varmare än det brukar vara i Svenska fjällen, är jag en fryslort och tyckte om att bli lite uppvärmd. 

Två av morgonarna (vad blir morgon i plural?) gick jag och de andra som kunde åka skidor (det fanns en nybörjar-grupp också) upp tidigt och stod i backen när den var ”nypressad” och det var helt klart de bästa åken, första gången skrattade jag nästan över hur lätt och bra det kändes att åka.

Annan favorit var ju fika- och lunch-pauserna, det var ett trevligt gäng jag var där med, och äppelstrudeln var mumsig. 

Apropå mat gick vi första kvällen ut för att köpa mjölk, resten av maten hade vi tagit med oss, men matbutiken var stängd, även om det enligt skylten stod (vi tolkade eftersom det stod på slovenska) att den skulle vara öppen. Så, vi gick lite längre bort i jakt på ett annan snabbköp men hittade i stället precis det vi behövde: En mjölkautomat! Lägg i ett mynt, välj en flaska och håll den under kranen så får du färsk mjölk. Flummigt. Vi funderade lite på om hur färsk mjölken var, automaten var tillräckligt stor för att rymma en liten gumma och hennes ko...

Sista kvällen fick vi som var på lägret för första gången göra olika uppgifter, innan vi kunde ”dubbas” (med en stav) till äkta deltagare av lägret. Det var roligt, även om jag var lite skeptisk i början när jag fick reda på att jag sminkad som en clown skulle gå till hotellet och byta näsdukar till något mer värdefullt... Jag skaffade en Ice-bag till champagne av en mycket hjälpsam man i baren. Med mig till hotellet hade jag Harriett Potter (Kristina) som bad om ett magiskt föremål i receptionen (hon fick en penna). Danka blev mumie och fick gå till grannarna och tigga strumpor (hon fick fem stycken!) Sen gjorde vi lite andra saker inne, Danka spelade Wii-spiort: slalom, i full mundering. Jag var Kristinas armar, vi hade olika ämnen, jag var frisör (gjorde sådana rörelser) medan Kristina pratade om att fria Tibet. Det var roligt! Helt fel, och ibland kunde inte ens Kristina, som vanligtvis brukar kunna hålla sig allvarlig, hålla sig för skratt.

Ja, kul resa var det!

Jag, Kristina, Dana, Tamás och Fruzsi