Teckna!

Jag läste igår min kära vän Maries teckningsblogg där hon skrev om hur underbart det var när man bara sitter och ritar och lyssnar på musik, hur resten av världen stannar utanför den lilla bubbla man skapat runt omkring sig.

Jag tyckte det lät så mysigt, jag hade ingenting för mig och jag var på lite dåligt humör (på grund av varför åkte jag hit-tankar, vilka kommer ibland och förpestar tillvaron), med andra ord känndes det bra att bara sätta sig och rita lite.

I vanliga fall brukar jag ge upp efter ett tag eftersom det aldrig blir bra (antagligen för att jag ger upp) men igår kväll hamnade jag verkligen i den där bubblan som Marie pratade om. Och jag trivdes där, det var jättemysigt. Och jag blev ganska nöjd med resultatet också:



Dålig upplösning, jag vet.

 Rithumöret höll i sig så jag satte mig och ritade av en tidnings-framside-kvinna efter frukosten (och lite mattepluggande) i morse. Här är det resultatet:

Jag gillar att rita kläder, det är nog roligare än ansikten, eller vet inte, men jag är inte lika rädd för att rita fel när det gäller kläder. Hennes ögon skulle ha varit större till exempel, men jag vågade inte göra om dem...



Jag tog kort ute på bordet på balkongen för bättre ljus, och sen kom jag på att på alla de (få) teckningsbloggar jag läst tar de ofta bilder med omgivning, så då tänkte jag att jag kunde ta in lite av den ungerska omgivningen!



Hoppa!

Heeej! Tänkte bara lite såhär ”direkt från livet” berätta att jag nyss sa Hoppa! Det betyder typ Ojsan. Jag bar en tallrik med bestick på och tappade nästan en gaffel, och då kom det: Hoppa! Helt på reflex. Jag håller på att bli ungrare...

Flumm

Hej hej! Igår var jag och Zsófi lite flummiga. Vi satt och tittade på bilder i min kamera och sen började vi ta fina (=väldigt fula) bilder på varandra och sen spelade vi in en kortfilm: skräckfilmen The Ponytail staring Samó (vår hund) som monster. Kanske jag borde skrivit väldigt flummiga.

Senare, när vi stod och borstade tänderna petade Zsófi mig plötsligt i magen, jag petade tillbaka, och sen var det krig. Jag hade tagit paus för att byta om och när jag kom ut från mitt rum stod Zsófi där och petade mig i magen. Jag blev så skrämd att jag studsade bakåt, men eftersom mina tofflor är så hala flög båda mina fötter ut framför mig och jag drattade på ändan. Skrattandes förklarade jag att min hämd skulle komma!

Jag sa att jag skulle gå in och peta på henne på morgonen, men jag var för trött, så jag måste komma på den ultimata hämden... Mohaha...

Som ni kanske har märkt sitter flummeriet fortfarande i... Kanske ska vänta med att skriva tills jag är lite mer seriös. Nej, uch, vad tråkigt.

Men, jag kan faktiskt inte riktigt komma på något mer att skriva, så jag får väl vänta ändå.

Hörs! (eller snarare Läses!)

28/9-2012 15.09. En extra bildlektion

Tjo!

Jag och min klassföreståndare pratade lite tidigare i veckan om att det skulle vara roligare för mig om jag kunde gå till några andra ämnen under några av de lektionerna där jag inte förstår något. Som till exempel ekonomilektionen som jag skulle ha gått på i morse.

I stället för den lektionen gick jag (på uppmaning av min klassföreståndare) till klassrummet bredvid där klass 13d (jag går i 12c, även om de där är ett år äldre än mig) hade bildlektion. Yey!

Det var jättekul. Jag satt längst fram, med killar på alla sidor om mig (det var läraren som satte mig där, kanske hon försökte vara ”match maker”haha). Jag satt tyst den första halvan av lektionen och fokuserade på min teckning (en skuggad blyertsteckning av solnedgången). Men efter att en annan lärare kom in i rummet och jag frågade killen till vänster om mig vem det var, började snart alla omkring mig prata med mig (och jag med dem). Det räckte med att jag visade att jag kunde (och ville) prata så var de mycket villiga att prata med mig. Inte varje dag de får prata med en svensk tjej!

Någon såg min teckning och så snappade han åt sig den och skickade runt den i klassrummet. Läraren hade i början av lektionen sagt att den var bra, så nu ville folk se. Lite pinsamt men ändå kul att de tyckte den var bra.

Så var det någon som tyckte att jag skulle måla av han som satt bakom mig. Först sa jag nej (jag ville inte att han skulle tro att han var ful, vilket porträttet antagligen skulle bli om jag ritade det) men sedan lät jag mig övertalas.

Det var som sagt en jätterolig lektion och snacket gick förvånansvärt bra, trots att det mesta sas på ungerska.

Ja, hela dagen idag har det känns som om det gått bra med ungerskan. Jag har förstått det mesta (som sagts till mig) och kunnat säga meningar med nya kombinationer av ord.

Det går framåt!

Min dag + gissa boken

Tänkte dela med mig lite av min dag: jag har smaskat i mig äppelpaj och laddat min Ipod med musik (filmmusik!), det var början av dagen det. Andra delen bestod av att jag gick ut på stan, sol och blå himmel, musik i öronen och efter ett besök på McDonald's, en glass, det var nice. medger jag.

Eftersom allt var stängt i stan, tog jag en liten promenad till ZalaPlaza istället. Jag var ute efter en höstjacka, för det har blivit fruktansvärt (för att vara här) kallt på morgonen, men det fick jag inte tag på. Men där emot köpte jag denna tröja:

Söt!

Eftersom det bara har varit en slappdag har jag inte så mycket mer att säga. Därav denna bild som inte har så mycket med något av det här att göra:

Gissa ur vilken bok?

20/4-2012 19.00. Duktig flicka med fina naglar

Nämen se goddag!

Nu är jag nyklippt och jag kan äntligen se! Vi kom nyss hem från frisören som klippte både mig och Zsófi, det var en vän till Márika så det kostade bara 1000 Ft (ca 30kr). Nice.

Den här veckan har jag gått efter principen ”var en duktig flicka”. Anledningen är för att jag och min värd-mamma ”bråkade” lite, anledningen för det var för att jag kanske inte har varit just det: ”en duktig flicka”.

Innan jag skrev det här tänkte jag att den förklaringen kanske skulle räcka men nu ser jag att det bara låter konstigt, så jag ska förklara. Säger man A får man säga B.

Så, jag var alltså lite olydig förra veckan, men jag förstod inte riktigt att jag var det. Jag gick till exempel förbi biblioteket, som ligger på vägen hem från skolan, när jag hade slutat en dag och hyrde en film eftersom jag inte fått några läxor. Oj, nu lyckades jag visst få in typ alla problem i en mening.

Alltså, jag har blivit tillsagd att gå hem direkt efter skolan och göra mina läxor. Om jag är klar med läxorna när min värd-mamma kommer hem kan jag fråga henne om det är okej att jag går ut. Sen är användningen av min dator en sak som vi tycker lite olika om.

Problemen som jag sa fanns i den där meningen ska jag förklara nu: Jag gick inte hem direkt efter skolan, jag hade visserligen inga läxor, men som utbytesstudent har jag ju alltid en sak att studera – språket, och sen satt jag och tittade på filmen på min dator under hela eftermiddagen (tre-timmars-film och lite extramaterial).

Så, den här veckan gör jag allt som jag blir tillsagd att göra (och inte göra) och ber inte om en massa undantag.

Det är ganska skönt faktiskt, jag vet vad jag ska göra. Så fort jag känner Gah! Vad ska jag göra? Så sätter jag mig bara och pluggar ungerska. Márika blir glad och jag lär mig fortare. Jag har liksom kommit in i dagsrytmen, och även om YFU säger att det ofta är så att man i början tycker att allt är nytt och spännande, och att man, när man kommit in i vardagen, tycker att det är tråkigt. Men jag tycker att det är ganska skönt.

Jag kom idag på att jag har varit här i fem veckor. Fem veckor! Vad det har gått fort. Gamla utbytesstudenter brukar säga: Ett år går så fort. Och nu börjar jag tro dem. Jag ska försöka att inte vara lat (vilket går emot min natur, hehe) och tacka ja till alla inbjudningar jag får och se till att lära mig och upptäcka många saker!

Imorgon blir det andra orkesterrepet, kul!

Apropå ingenting – jag målade naglarna igår (metallic), är mycket nöjd och har fått komplimanger. Tack till min vän Beate som gav det till mig!

Bilden är från en målning av mina naglar som denna Beate gjorde på mig några dagar innan jag åkte hit till Ungern.

14/9-2012 18.30. Orkester + snack med kille

Hösten kom på en dag. 12/9-2012 blev det höst i Zalaegerszeg. Det har regnat och varit mulet nu senaste dagarna, men jag har haft det bra ändå. Jag får använda min regnjacka! (som jag visade upp i detta inlägg)

Jag har faktiskt pratat med en kille i klassen idag. Kanske låter lite som ”En sen?” men det är typ första gången. Typ lägger jag till eftersom jag försökt lite förut men det har inte fungerat, de är lite ovilliga att prata engelska. Men, idag satt jag mig mitt emot en kille i min klass i matsalen. Vi var de ända från vår klass som åt i skolan den dagen, och vi var ensamma i matsalen, kändes lite fånigt att gå och sätta sig någon annanstans. Så, vi snackade alltså, och, även om det tog lite tid, flöt samtalet på bra. Det känns som om jag kommit över en liten gräns: nu kan jag prata med alla i klassen.

Jag gick till musikskolan idag för att få min första horn-lektion, men det var ingen privatlektion. Det var en ett orkesterrep! Hepp! Ja, en överraskning, men det var jättekul att få spela och orkester-speleriet är det jag tycker är roligast med att spela horn.

Åldern i orkestern var mellan 9-17 år... Små människor! Framför mig satt 9-åriga Barbie (smeknamn för Barbara!) som var jättesöt, hon pratade med mig på en blandning av nybörjarengelska, ungerska och teckenspråk. Vi förstod varandra bra!

Fast än många var mycket yngre än mig var nivån inte så låg, i Ungern tar man musikundervisningen lite mer seriöst, så det var kul!

11/9-2012 20.52.

Idag träffade jag alltså min ängel – Claudia. Hon var, som jag trott, mycket snäll och vi satt på ett café och pratade i typ två timmar. Om allt, både seriöst och lättsamt, roligt och ledsamt. Vi kom fram till att vi bor alldeles i närheten av varandra. Hennes hus ligger tvärs över gatan! Det är bra, då är det ingen som behöver åka långt för att träffa den andra.

Imorgon har vi håltimme de sista två lektionerna (Jippie!) och då ska jag och Dia gå och shoppa, vilket ska bli kul. Eftersom jag skriver in det här i bloggen i efterskott kan jag berätta att vi inte kom fram till gallerian, vi fastnade på biblioteket. Vi lånade böcker och sen satt vi och tittade på bilder på facebook och hon visade bilder (på google, hon har inte facebook) på byn hon kommer ifrån och lite annat. Det blev mycket roligare än om vi hade shoppat, tror jag.

Efter begäran från några vänner och min familj har jag gått runt lite och tagit lite bilder, här kommer dem:



Busstationen med kyrkan i bakgrunden

Sporthallen

Zalaplaza (gallerian) och Biografen








Ja, det här var ju inte så många bilder på stan, det kommer nog flera. Jag har ett år på mig...

10/9-2012 21.04. Bra dag!

Jag tänkte berätta om att min dag har varit bra i detta inlägg, trevligt va?

Men först måste jag bara beklaga mig över den ända saken i skolan som jag verkligen saknar från den svenska skolan – duschtid. Vi har bara tio minuter efter idrotten så ingen duschar! OMG! Idag spelade vi fotboll och jag gav järnet. I 30 graders gassande sol. Det + ingen dusch = inte så nice. På med jeansen igen och upp till tredje våningen för historialektionen. Klassen ångade...

Apropå historia var min lärare Zoltan mycket snäll idag (det är han alltid) och under de första 5 minuterna av lektionen skrev han upp engelska nyckelord på tavlan om vad han skulle gå igenom på lektionen. Mycket schyst lärare måste jag säga.

Och när man ändå pratar om människor som är schysta och hjälper en så har ja idag bestämt en första träff med min Area representative. Eller ”Ängel” som det kallas här i Ungern (på YFU). Hon heter Claudia och hon finns här som ett stöd för mig som utbytesstudent och kan hjälpa mig om jag har något problem. Hon är 21, har varit värdfamilj till en thailändsk tjej, har själv varit aupair i England och bor här i Zalaegerszeg.

Hon sa, efter att jag hade i ett mail berättat lite om mig själv, att hon nog var ganska lik mig. Är positiv och pratglad. Vi ska träffas på ett café imorgon och det känns jättekul!

Nu har jag alltså börjat komma in på saker som gjort min dag bra.

Men första kan jag berätta att jag har varit lite ledsen över att jag antagligen inte kommer att kunna spela här i lägenheten pga att jag då skulle störa grannarna. Det skulle resultera i att jag bara skulle spela en gång i veckan på min lektion, för alla som inte spelar ett instrument kan jag berätta att det inte är särskilt bra.

Men idag sa Márika att jag kunde testa att spela (vilket jag gjorde – Zsófi bestämde vad, en massa låtar blev det) och om grannarna stör sig så får jag gå iväg till musikskolan varje gång jag vill spela. Men om de tycker det är okej, så: hurray!

Mer som har varit trevligt idag:

Av någon anledning pratade jag och Zsófi om tacos (om hur denna försvenskade mexikanska rätt äts väldigt ofta i Sverige och att Zsófi aldrig har ätit den) och då kom Zsófi på att vi skulle kunna göra det till middag idag!

Jag trodde inte att tackokrydd-mixen skulle finnas här så jag ringde hem för att fråga om vilka kryddor jag skulle kunna ta istället. Ellinor (min storasyster) svarade. Hon fick en chock när det var jag som sa tjenare på andra sidan linjen. Men det var en glädjefylld chock. Eftersom hon inte visste, ringde jag till mamma som var på affären istället. Mamma blev mer förvånad än chockad men fortfarande väldigt glad.

Eftersom vi faktiskt hittade kryddmixen så kanske det var onödiga samtal hem, men de gjorde min dag ännu bättre!

När vi kom hem gjorde jag (Zsófi hackade lite också) maten och sen åt vi.

Det var nog den trevligaste middagen hittills vill jag nog påstå. I vanliga fall äter vi mackor eller lite rester medan vi slötittar på tv, men idag pratade vi mycket och Zsófi, som vanligtvis är lite liten i maten, tog, liksom jag, tre tortillias. Hon tyckte det var ”nagyon finom”(mycket gott)! Jättekul!

Ja, finom var det, förutom paprikan. Ungersk röd paprika är inte som svensk röd paprika... Den är stark!! Hihi, efter några tuggor gapade vi efter vatten.

Och, nu den sista braiga saken som hände på denna braiga dag var att jag fick en hemnyckel! Det känns som ett bevis på att de litar på mig + att jag nu kan stanna hemma och använda min sovmorgon på torsdagar...

Första skolveckan

Tjenare! Nu sitter jag och käkar frukost och tänkte att man kanske skulle höra av sig till bloggen. Jag tänkte ha skrivit efter första ”riktiga” skoldagen, alltså i tisdags, men jag var lite lat.

Vissa lektioner är ganska tråkiga eftersom de går ut på att läraren bara står längst fram i klassrummet och pratar, non stop, och eleverna (minus jag) antecknar duktigt allt läraren säger. Om de skriver något på tavlan skriver jag av, ut i fall jag skulle behöva det sen när jag förstår mer än var 100-de ord. Egentligen skriver jag av mest för att ha något att göra.

Men! Trevliga lektioner har det också varit! Igår hade jag min första bildlektion med läraren Ágnes (hehe) vilket var roligt, jag förstod till och med ganska mycket av hennes genomgång. Vi skulle med hjälp av blyertsprickar göra en bild. Jag duttade fram en mugg med pennor. Vet inte varför jag valde det motivet, men det var kul.

Sen gillar jag språklektionerna (eller... inte ungerskan, det är allt för avanserat, nästa vecka ska jag ta med mig mina egna övningsböcker till de lektionerna). Engelskan är lite flummig, jag förstår allt och de andra förstår inte så mycket. Det är kul att jag får vara bra på ett ämne i varje fall. Zóltan (min engelska-, historialärare och mentor) sa till resten av klassen, när jag precis läst upp ett stycke i boken, att de skulle lyssna på mig och härma, eftersom mitt uttal var så bra. Jag känner att jag borde säga nu att jag känt att det var pinsamt, men jag blev glad och lite stolt.

Tyskalektionerna är intressanta, fast än jag inte läst någon tyska alls förstår jag tyskan mycket bättre än ungerskan... Och som sagt, det är trevligt att förstå. Jag tycker att alla lärare verkar bra (utom möjligen en av ekonomilärarna, som stod och pratade omöjligt fort i en timme. När jag frågade de andra om vad hon sa visste de inte, de förstod typ inget...) men de andra i min tyskagrupp tycker inte alls om tyskaläraren. Men jag tyckte hon verkade okej, hon blev mycket förtjust när jag sa en mening på svenska och hon förstod, jag vill gärna skapa min egen uppfattning om personer. Men å andra sidan har de haft henne i tre år och jag i två lektioner.

När det gäller mina klasskompisar, måste jag tillstå att jag är nöjd. Alla som jag pratat med har varit trevliga, och jag har pratat med ganska många. Det är lite svårt att visa personlighet och så eftersom de inte pratar så bra engelska. Det är svårt att konekta (fint ordval) med någon när man bara kan säga ”Vilken lektion är nästa” och ”Vad heter du”. Vissa förstår inte så mycket mer.

Men jag har umgåtts med några tjejer som är schysta, särskilt hon som bjöd mig att gå och fika i måndags, Diá (Diána). Igår sa Zóltan på historialektionen att hon kunde ta med mig till stadsbiblioteket så att hans fru som jobbar där kunde visa mig runt och hjälpa mig att få ett lånekort. Vi gick en ganska lång promenad och pratade om lite allt möjligt, ibland får jag omformulera mig, kanske till och med säga det på ungerska om jag kan, och hon gör likadant. Det fungerar bra.

När vi kom fram till biblioteket, sa de som jobbade där att hon inte jobbade på det biblioteket. Hehe, en väldigt kort utflykt blev en ganska lång. Det riktiga biblioteket som vi skulle till låg i motsatt riktning från skolan. Zóltan ringde efter ett tag och då berättade Diá om vad hon gjort. Hela klassen skrattade i bakgrunden. Diá blev lite röd...

Det är gratis internet på bibblan och det finns CD's, filmer och engelska böcker. Nice! Blir säkert ett stammställe för mig.

3/9-2012 Musiknyheter

Efter skolan idag gick vi iväg till musikskolan här i Zalaegerszeg. Den ligger en bra bit bort och jag vet att jag kommer få gå dit med mitt valthorn (jag skulle ha valt att spela piccola) varje gång jag ska spela, så jag blev lite opepp.

Men sen kom vi dit och pratade med några som jobbade där. De var så glada och positiva, det smittade av sig. Jag kände mig verkligen välkommen. Jag fick en tid att spela med horn-läraren på fredagar och jag kommer börja nästa vecka. Sen frågade jag om det fanns en orkester. De sa att det fanns och att jag nog kan börja i en.

Detta är fantastiska nyheter, jag älskar att spela tillsammans med andra!

Första skoldagen

Tjena! Jag tänkte i detta inlägg meddala att jag antagligen inte kommer att lägga ut några inlägg på skoldagar eftersom det gäller internet-förbud då. Är det inte skoldag idag då? säger ni och visst är det det, men jag fick lov just idag.

Skoldag alltså. Min första dag i ungersk skola började med att jag och Zsófi bytte om till svart tjol, vit blus och skolslipps (som jag köpte tidigare) inför första-dagen-i-skolan-cermonin. Det kändes lite främmande att gå runt i exakt likadana kläder som alla andra. Cermonin var inte så lång, nationalsången (som jag inte var ensam om att inte sjunga med i...), en dikt, två låtar som sjöngs av två tjejer med gitar (en av dem var Yesterday, snörvel, igår hade vi sommarlov, lät det som) och rektorns tal. Sen var det slut och alla klasser gick till sina klassrum. Mitt är på översta våningen, såklart.

När jag kom in i klassrummet hjälpte några tjejer mig att få fram en stol och så fick jag sitta längst fram i klassrummet. Min mentor översatte lite då och då när han gick igenom regler och viktiga datum. Det känns som om eleverna gillar honom, han skämtade lite då och då och hela klassen brast ut i skratt. Jag fattade förstås ingenting, men det gjorde inte så mycket. Stämningen var bra.

När läraren berättade vad vi hade för lektioner hann inte jag med att skriva ned allt (han sa det inte så fort, men fortfarande på ungerska). Men en av tjejerna som satt brevid mig skrev schemat (vi får alltså inget tryckt schema, alla lektioner och raster är lika långa) på engelska och gav det till mig. Så snällt!

På rasterna kom det lite tjejer (det går bara 6 killar i klassen, så att det var tjejer är inte så konstigt) och pratade med mig. En av dem frågade efter skolan, när vi var påväg nedför trapporna, om jag skulle vilja komma med henne och hennes kompisar ut och fika efter skolan imorgon. Jag blev jätteglad!

Jag kom precis på att mitt schema kanske skulle vara lite kul för er att titta på:

Lektionerna är 45 minuter långa och rasterna 10 minuter. Första lektionen börjar 8.00. Man kan ta med sig mackor till rasterna men lunchen äter man i skolmatsalen efter sista lektionen.

           
Lektion       Måndag          Tisdag         Onsdag        Torsdag         Fredag  
    1            Matte             Ekonomi      Ekonomi            -            Ekonomi
    2            Historia            Tyska           Idrott               -                Bild
    3             Tyska             Engelska     Ekonomi     Ekonomi         Historia
    4           Ekonomi           Matte            Matte       Ungerska       Tyska
    5             Idrott             Klassråd      Ekonomi     Historia         Ungerska
    6            Ungerska             -             Ekonomi     Engelska          Matte
    7            Engelska        Ungerska            -                 -              Engelska


Det ni!

Här får ni en liten snabbtitt på mina skolböcker också:

Så, nu kommer det alltså antagligen inga fler inlägg tills nästa helg, bara så ni vet.

2/9-2012 20.34. Första pris och fake-spa

Zsófi vann! Ungersk mästare (observera: inte junior) i draughts.


Okej, nu har jag skrytit lite över det.

Efter prisutdelningen åkte vi hem, packade badkläder lite snabbt och sen åkte vi till ett spa! OMG, tänkte jag, mitt första spa-besök. Fast, jag känner mig fortfarande som en spa-oskuld. Det liknade mer ett äventyrsbad, vi lekte mest (vi åkte dit med en trettonåring, en tioåring och deras pappa, alla tre hade varit med och tävlat). Men det var kul.

Fast det skulle ha varit skönt att få slappa på ett spa. Jag var så himla trött idag! Eftersom det är skola imorgon (!) ska jag gå och lägga mig nu. Jag vill inte vara så trött som jag var idag. Jag somnade typ under Zsófis första match-inte okej. (Eller pas d'accord som min kompis säger.)

Så, nu: sova!

1/9-2012 22.12. TV och Draughts

Tjolahopp!

Jag har faktiskt tittat på två odubbade engelska program idag. Efter att jag och Zsófi hade tittat på första avsnittet av X-faktor (Ungerns svar på Idol) så sappade vi runt lite. Monty Pytons Flying cirkus gick så då tittade vi på det. Skummt och roligt. Och förståeligt (=jag förstår vad de säger). När det blev reklam sappade vi lite till och sen fastnade vi vid ett program där typ Glee-grupper (fast riktiga) sjöng och tävlade. Det var kul. Jag tycker det är coolt att det kan låta så bra acapella.

Okej... Nu vet ni allt om mitt TV-tittande. Men jag ville bara dela med mig av detta fantastiska att det gick TVÅ program SAMTIDIGT som var på engelska. Förlåt, har bara slötittat lite för mycket på ungerskt dubbade avsnitt av CSI...

Jag har faktiskt nästan inte varit hemma idag (till skillnad från resten av veckan). Klockan sju (appråpå sju, Márika och Zsófi kan inte uttala det... Mystiskt...) gick jag upp och tillsammans med Zsófi tog jag en buss till en lokal där Ungerns mästare i draughts skulle utses. Det är nämligen så att min värdsyster förra året blev det. Coolt! Och lite udda. Precis som jag! hehe...

Ja, i varje fall så har jag alltså tillbringat dagen med att titta på draughts-matcher. För att matcherna inte ska bli för långa har båda spelarna klockor som från början står på en timme. När det är en spelares tur börjar dens klocka räkna ner. Som i schack. Två timmar kan alltså en match hålla på.

Det blev faktist ganska långtråkigt då och då. Ibland pågår matcherna mer i huvudet i de spelandes huvuden. Men i slutet (de ungefär sista trettio minuterna) av Zsófis andra match var det riktigt spännande. Jag hade bestämmt mig för att själv tänka ut vad de borde göra för drag och nu när det var färre plattor att hålla reda på var det enklare.

Det märktes att de var påväg att få slut på tid för deras drag gjordes snabbare och snabbare. När Zsófi hade tre minuter kvar och hennes motståndare hade nio sekunder kvar vann hon!

Låter kanske inte så spännande men det var det.

Imorgon ska vi tillbaka och Zsófi ska spela sina sista två matcher. Sen är det prisutdelning och jag är ganska säker på vem som kommer stå högst upp på prispallen. Det gick jättebra för henne idag.

En annan sak som var trevlig idag var att jag fick träffa lite nytt folk, både ungersk- och engelsktalande. Det blev inte så mycket prat under själva matcherna eftersom det då skulle vara knäpptyst, men ändå.