27/8-2012 21.48.

Idag har varit en trevlig dag.

Igår kände jag mig lite vilsen och nedstämd men idag känns det bra. Jag och Zsófi gick på morgonen till vår skola för att köpa Zsófis skolböcker och när vi kommit hem satt vi på var sitt rum och slappade, jag med min dator och senare min bok. Sen kom Zsófi in och frågade om jag ville titta på Harry Potter och den flammande bägaren med mig. Film tackar jag aldrig nej till och efter en snabb lunch satte vi oss i hennes rum och tittade. Ungerskt tal och engelsk text. Fungerade bra. Direkt efter denna film slängde vi in en ny i DVD-spelaren. New Moon såg vi med engelskt tal och ungersk text. Rättvist ska det va!

Eftermiddagen bjöd sedan på mer läsande men även lite ungerska-plugg för min del.

När vi skulle äta pratade jag och Márika lite. Över huvud taget har komunikationen gått bra idag. Fast än jag nästan inte har gjort något idag har jag känslan av att det varit en lyckad dag. Trivsam liksom. Det känns som om jag nog kan få det bra här.

Jag ska inte ljuga och säga att jag inte har tänkt att det kanske hade varit bättre om jag stannat hemma. Men idag har jag inte haft några sådana ohälsosamma tankar.

Idag har varit en trevlig dag.

Mat, böcker och sol!

Detta skrev jag igår kl. 12.02. (Känns viktigt att ha med "02"):

Mat, mat och mera mat. Oj, jag spricker snart, jag är så mätt!

Jag åt frukost ca kl. 10 och eftersom jag hade legat typ två timmar och läst var jag jättehungrig. Så jag drack två muggar varm choklad och  tre ljusa (finns inget annat) mackor med salami. Det skulle jag inte gjort om jag visste att det en och en halv timme senare skulle serveras lunch.

En portion linssoppa och två pannkakor senare nedproppade i min mage sitter jag nu och mår halvilla av att jag är så mätt! Det är inte på något sätt någon annans fel (även om lunchen kunde ha väntat lite) men jag kan inte riktigt skylla på mig heller. Jag har inte riktigt kommit in i det här med att man äter stor lunch och därav inte så stor frukost. Och jag ville ju inte genom att inte äta dissa Márikas matlagning.

Mat är väldigt viktigt för ungrare. På lägret sa dem faktiskt, speciellt till tjejerna, att inte bli förskräkta om de gick upp i vikt medan de var här, att de nästan med säkerhet skulle göra det. Men vi skulle inte oroa oss, när vi kommer hem till våra gamla matvanor skulle vi gå ner till vår vanliga vikt igen.

Haha, jag tycker att det är kul att de "varnar" för maten. Något annat de "varnade" om var att inte säga att det är jättegott om det inte är det. De berättade om deras egna och andras misstag. Det hade slutat i att de fick äta dessa rätter hela tiden tills de sa till. Och det kunde ju bli lite pinsamt (men du sa ju att du tyckte om det). Så, jag säger vad jag tycker (dock inte allt för brutalt ärligt).

Sedan hann jag inte skriva något mer. De kom in och sa "Nu går vi". Och det var precis vad vi gjorde. Vi gick en femtio minuter lång promenad bort till Márikas kompis och gissa vad vi fick då? Mat! Men det var faktist bara en liten mini-pizza (formad som en bulle), men den var ändå inte så uppskattad av mig eftersom jag fortfarande var så mätt.

Det var en ganska slö dag igår, vi var hos Márikas kompis hela dagen och det jag gjorde där, förutom att svettas (40 grader!) och fly undan från en annan irriterande snubbe som är en väns son som min värdfamilj måste stå ut med (och alltså jag också), var att läsa en engelsk bok som jag fick låna av Szófi och att titta på blommorna i trädgården. Ganska slappt alltså.

Igår kväll läste jag ut Cirkeln av Sara Bergmark Elfgren

och Mats Strandberg. Väldigt bra bok! Jag lyssnade på

Sara Bergmark Elfgrens sommar i P1 idag (lyssnade

klart alldeles nyss) som också var mycket bra och

intressant. Om det sommarpratet fick jag tipps av min

vän Beate genom hennes också mycket braiga bok-

blogg. Den, alltså Bokbeate, är verkligen ett tips! (Precis

som Cirkeln och Saras sommar.)

Visste ni att jag är solbränd! Detta mirakel hände i förrgår

när vi åkte till aqua-city. Det ligger här i Zalaegerszeg och

är en stor vattenpark med poler och ruschkanor. Jag hade

jättekul och fick lite sol (mycket sol egentligen). Mycket

trevlig dag.

Pa YFU Hungery på facebook finns

första bilden med värdfamiljen. Jag ser ut som en jätte... (Jag är taggad, sa om de som är vän med mig pa facebook kan se den)

FOTOBOMB!

Tänkte att det behövdes en fotobomb på min resa så här långt.



Redo för avfärd




Mitt extremt stora bagage




Svenska strumpor...




...och svensk choklad!




Plugg på planet




Pepp för att lyfta



Jag pimpade min YFU-tröja lite med Beatles

Budapest!



På flygplatsen väntade danskan Anja, lettiskan Madara och jag på tyskarna som skulle komma senare.



På flygplatsen

Madara blir kramattakerad av en japanska!

Vår stuga på lägret.



Michelle - glad tyska.



Vi samlades utanför stugan och fotade allt och alla.

Rosa (finska - som jag kunde prata svenska med!) och Michelle på kvällen i stugan.





I Ungern är Herr Gårman mer välklädd




Dubbat! Igår kväll såg jag dubbade versionen av How I met your mother... Lite svårt att förstå, men jag tror att jag kan vänja mig vid dubbning.



Jag och Istvan (Ungerns första kung) eller som Márika säger: Batman!



Med fyrverkerier firades en högtidsdag (dagen då Istvan blev kung).

Det var jättefint!






  

Utsikten från vår balkong!

Nu har jag internet! + en klass.

Heej! Nu har jag internetuppkoppling (som rubriken skvallrar om)! Jag har skrivit inläggen för hand och sedan skrivit över dem till datorn. Datum och tid som står i rubriken är alltså när jag skrev dem första gången.

Idag var jag på min nya skola. Den heter Csány László Közgazdasági Szakkózépiskola. Det ni! Försök uttala det om ni kan!

Jag träffade rektorn, som verkade snäll, och jag fick reda på vilken klass jag ska gå i. I Ungern går man först åtta år i grundskolan och sedan fyra år i gymnasiet. Jag skulle börjat i andra ring i Sverige i år vilket motsvarar elfte klass här. Men jag ska gå i 12c! Jag började svettas lite när jag hörde det men de ville att jag skulle gå i en språkklass och den var full i elfte klass.

Sen fick jag reda på att den här skolan jag ska gå i har fem årskurser istället för fyra. Det medför att första året är något slags mellanting mellan (svenska) nian och ettan. Och att jag alltså kommer gå näst sista året, precis som jag hade gjort i Sverige.

Jag kommer gå fjärde året på gymnasiet! Låter konstigt...

Jag fick träffa min mentor också. Han är engelska- och historialärare. Känns bra, då har jag någon att fråga (på ENGELSKA!) om det behövs.

22/8-2012 14.08

Gah! Vad det är varmt! Jag sitter på mitt rum och svettas som en gris!

Det går segt med ungerskan, jag längtar tills jag förstår vad som sägs och kan säga vad jag vill. Det är ganska jobbigt att inte förstå någonting. Jag har ont i huvudet, men det är nog mest värmen.

Imorgon ska jag hälsa på skolan där jag ska gå. Jag ska träffa rektorn och jag är nervös! Tänk om hon inte pratar engelska och tror att jag förstår henne... Aja, jag får väl se. Det blir nog bra.

Jag ska också köpa bredband i morgon. 5000 ft, billigt! (=170 kr) Ja, det är väldigt billigt här, inte för ungrare, men för svenskar. Jag köpte en väska igår för 1500 ft villket är ungefär 50 kr! Trevligttrevligt.

Jag länktar efter skolstarten. Jag vill ha något att göra på dagarna och träffa nytt folk! Fast sammtidigt är jag jättenärvös. YFU tipsar om att försöka skaffa vänner första veckorna för sen blir det svårare, men det känns som om det kommer bli väldigt svårt att lära känna folk om man inte kan prata...

Hmm... Jag kan ju alltid le charmigt och lyssna på vad de säger. Ha! Då kommer de tro att jag är en person som lyssnar men inte säger så mycket. En som är blyg. Då skulle de bli chockade den dagen jag kännde mig trygg i att prata ungerska, då skulle de aldrig få tyst på mig! Mohaha.

Nej, men jag ska försöka prata så gott det går och att låtsas förstå funkar ju ändå aldrig.

21/8-2012 20.57

Ungerska är svårt. Jag tränar och Márika (värd-mamma) som är den jag pratar mest ungerska med pratar långsamt och gestikulerar. Men ändå är min absolut vanligaste fras: Nem értem – Jag förstår inte.

Jag visste redan att det skulle vara jättesvårt att prata och att jag inte skulle förstå något i början. Jag tycker det är okej och förståeligt men ack! Så tråkigt det är när man inte har något att göra. Jag kan ju inte direkt snacka skit med någon. Så kände jag för någon timme sedan, och jag kunde ju inte riktigt gå och lägga mig.

Men sen gick jag in i vardagsrummet. Jag tvekade lite innan, det var släckt och Márika hade fällt upp sin säng (bäddsoffa) men TVn var på. Zsófia (värd-syster) kom in lite senare och så satt vi och pratade (stakandes).

Jag råkade säga något lite galet... Jag tänkte säga ”Jag är varm” så jag sa ”Meleg (=varm) vagyok (=jag är)”. Det visade sig vara lite fel... Det heter egentligen ”Melegem (mig varm) van (=är)”. Det jag sa betyder ”Jag är gay”. Hehe... Duktigt av mig.

20/8-2012 15.45.

Tja! Jag sitter i detta nu på Balatons strand och solar. Det är 40 grader men det är bara skönt för vi (jag och Zsófi) har precis badat. Det är långgrunt och vi låg och latade oss i säkert en halvtimme. Bergen på andra sidan är jättevackra och sjön är blå och gigantisk.

Vägen hit var svettig! En timme och tjugo minuter i en bil (en bekants) utan luftkonditionering. Men jag visste vad som väntade och vi hade rutorna nere så jag överlevde.

Vi är i Balaton-Boglár och på vägen ner till stranden gick vi genom en marknad med mycket turist-prylar, mycket människor och mycket mat! I stora grytor och pannor puttrade soppor och kött fräste och det luktade så gott! Ingen korv med bröd här.

Sol!

Mat!

Korv, paprika och kukurica (majs).

18/8-2012 22.38.

Igår kväll kom Gabi (ledare på lägret) till min stuga och berättade att min värdfamilj inte skulle komma kl. 14.00. som alla andras utan kl. 11.15. eftersom de inte har någon bil. Lite tråkigt var det att missa sista lektionen (om högtider och ungerska vanor), lunchen och att träffa alla andras värdfamiljer, men jag tog det bra.

Idag kom de gående brevid Gabi så att jag kunde se dem på långt håll. Jag blev alldeles bubblig och nervös. Första intrycket är viktigt, ni vet. Jag gick för att möta dem. Jag fick kindpussar så som man gör här i Ungern och sen sa jag det vi lärt oss att säga (egentligen skulle alla säga det inför alla ungdomar och värdfamiljer, det är jag glad att jag missade...) : Jó napot kívánok. Agnes vagyok. Tizenhét éves vagyok. Szvédországbol jöttem zalaegerszegre. Det ni!

Vi fick skjuts av en av ledarna (Tibi) och sen åkte vi tåg till Budapest (över Donau!) och sen var det ca fyra timmars bussresa till mitt nya hem. Det var inte alls pinsamt som jag trodde att det skulle vara. Márika pratar bara ungerska och Zsófia pratar bara lite engelska. Men ändå har vi pratat väldigt mycket. Ibland tar vi till charader...

Jag märker att den lilla ungerskan jag har lärt mig innan jag kom hit är mycket bra att ha med sig. Jag och Márika kunde (typ) prata med varandra när Zsófia duschade. När Zsófia är med och kan översätta är det mycket lättare (men fortfarande väldigt svårt), men det går utan engelska (...typ...).

Lägenheten är jättefin och deras hund, Samó, är jättesöt! Och jag tror han tycker om mig. Han ville hela tiden vara i mitt knä när vi tittade på film (dubbad, men jag förstod ändå, jag hade sett den förut).

I min dagbok skrev jag samma dag som jag först hörde talas om YFU att ”Tänk om jag skulle kunna skriva i den här boken om mindre än ett år: Nu sitter jag på sängen i min värdfamiljs hus i Sydafrika, Ungern, USA, Nederländerna, Kina, Österrike, Indien, Nya Zeeland...”

Idag skrev jag det!

17/8 2012 08.13.

Szia!

Nu är jag i Ungern! Vi är 27 ungdomar och alla är jätteschysta. Det är ungdomar från nio olika länder och vi bor på ett fint ställe vid en sjö nära Budapest. Jag bor i ett hus (alla bor i likadana små hus) tillsammans med tre tyskor, en finska och en tjej från Lettland. De är jättetrevliga!

Jag bor på övervåningen tillsammans med tyskorna och i förrgår kväll var jag inne i engelskan ända tills jag läste e svensk bok... Sen när jag ville sova så frågade jag om det var okej att jag släckte taklampan. De tittade konstigt på mig. Jag upprepade mig och sa att jag ville sova men att jag kunde tända en annan lampa om de ville. Samma blick. Sen kom det till mig: Jag pratade svenska! Fail...

Men annars har det gått ganska bra att prata engelska. Det var faktiskt två som sa att jag hade bäst engelska här. Då blev jag glad! Vi pratar mycket om Ungern och våra hemland och det är mycket intressant. Vi leker lekar och diskuterar, lär oss ungersk historia och äter en massa mat. Vi har det ganska bra alltså.

Ikväll ska jag hålla ett ”föredrag” om Sverige. Jag och fyra andra tjejer är de ända som är från våra länder så vi får göra våra presentationerna ensamma! Jag är lite nervös, men det går nog bra. Jag ska göra en affisch där jag ska rita olika saker som har med Sverige att göra och sen får de bli mina nyckelord.

Ja, nu ska jag gå och äta frukost.

Viszlát!

Snart i Ungern

Snart åker jag! familjen och jag sticker till Arlanda klockan fem i morgon bitti, därför blir detta ett mycket kort inlägg.

Har packat hela dagen, förutom när först mormor och sen min bästa kompis Marie kom och sa hejdå. Snörvel. Menmen. Jag tror att jag har packat allt. Jag beställde några pocket-böcker som jag tänkte ta med mig i torsdags... Lite sent ute, men det var 50% chans till att de skulle komma fram i tid. De har inte kommit... Men min kära mor kom in i mitt rum tidigare idag och så gav hon mig en liten present: två av de fyra böckerna jag beställt! Hon hade gått och köpt dem. Puss på henne! Nu har jag något att läsa i Ungern.

Farväl Sverige! Nu ska jag ut på äventyr (fast först ska jag sova)!

Hyperiösiskt braiga kompisar

Åh, ni fantastiska vänner. Ni är bara bäst!

Igår åkte jag med familjen till mormor och fikade. När vi kom hem märkte jag att TV'n var på så jag gick dit för att stänga av den, men då märkte jag att det låg någon i soffan. Min första (och väldigt konstiga) tanke var att någon hade brutit sig in,  men sen satte sig tjejen i soffan upp och det var ju Malin! Innan jag hann tänka något mer hoppade sex andra glada tjejer fram. Snacka om överaskning! De kom för att fira av mig, och vilket avfirande!

De gav mig en stor, fantastisk bok där de skrivit en massa trevliga saker och satt in en massa bilder! Jättefin och jätterolig. Den kommer komma till användning. Det vet jag.

Sen fick jag en låda med en massa grejor, som till exempel svenska flaggan, paprika (mycket ungerskt), ungerska mynt, kalles kavjar och en underbar CD. Absolute Agnes! En massa iternskämt-låtar och annat roligt (och bra)!

Tacos blev det sen, senare Galenpanna och till sist prat och skratt. När det var dax för folk att gå var det svårt att slita sig. "Vi ses om ett år..." Inte så lätt. Men, det är bra mycket lättare när man vet att de kommer vänta på en när man kommer hem.

Malin, Marie, Alma, Louise, Åsa, Beate, Maria, NI ÄGER!

Tack!

Mail med Zsófia

Var hälsad o ni läsare!

Nu är internet tillbaka (det var borta i går)! Och då kan jag maila med min värdsyster Zsófia! Jag försökte maila henne för ett par dagar sedan men det studsade tillbaka (nu, såhär efteråt förstår jag att det var för att jag skrivit szofia istället för zsofia). Men! Bara typ tjugo minuter senare skickade hon ett mail till mig! Så nu har vi mailat lite fram och tillbaka sedan dess (vi har bara hunnit typ två mail var, men ändå). Trevligt!

I morgon ska jag till kusinerna (jag har bara två). Ska bli kul! De ringde för ett tag sedan och frågade om jag ville komma och hälsa på dem. Klart jag ville, jag åker ju snart.

Det är lite roligt ändå. Varje gång (nästan) jag frågar en kompis om vi ska hitta på något så svarar de omedelbart ja. Skulle vilja smickra mig med att alla bara sitter jämt och väntar på att jag ska ringa bara för att jag är så underbar! Men jag tror att det nog till stor del är för att jag sticker snart. Men jag har inte riktigt kännt det så att det har varit jobbigt, typ jag måste hinna med att träffa den och göra det... Utan jag har nog faktiskt tagit det ganska lugnt och semestrat som vanligt.

Men den här veckan som kommer har jag planerat något varje dag, sen är det helg och måndag tisdag tänkte jag packa och fixa i ordning allt och sen på onsdag morgon... Åker jag. O M G. Ojojojojojojoj! Kul. Läskigt. Pirrigt. Sorgligt. Spännande. Strässigt. Fantastiskt.

Dubbning till ungerska?

Jag har funderat lite på om de dubbar filmerna i Ungern. Jag har några filmer som kommer på bio när jag är borta men... Om de är dubbade... Men så var jag lite smart och tänkte på att det aldrig går att välja "Magyar" (ungerska) när man väljer audio på filmer. Va bra sa ja.

MEN! Sen var jag ännu smartare och sökte på en populär film, och den var dubbad! Femte Twilight filmen kommer ut när jag är i Ungern och jag hade tänkt se den... Vi får se hur jag gör.

Jag tänkte att ni kanske vill se trailen jag tittade på, alltså första Twilight, det är lite flummigt med ungerska, men jag måste faktiskt säga att rösterna är ganska bra. Ja, nu får ni lyssna på lite ungerska, var inte det trevligt? Tänk på att det är detta språk jag försöker lära mig! Jag måste säga att jag blev lite stolt över att jag förstod flera ord. Ni förstår säkert de här orden som Bella säger i en viss känd scen: Vámpír och Nem.

Nu blev ni impade va?