Tecknings-läxor

Tjo!

Vet ni vad som nu står i ”aulan” i min skola? -Jo, en tecknings-utställning med mina teckningar! Jag har aldrig varit särskilt bra på att teckna, men nu när jag har varit här har jag tränat. Vår teckningslärare tog med hela klassen för att visa utställningen och hon sa att de kommer göra en till i biblioteket, men då bara med mina och en annan tjej (som går i min klass och är sådär OMG-duktig)'s teckningar.

Min klasskompis

Min klasskompis

 

I fredags började jag teckna av en kvinna och när lektionen var slut sa min lärare att jag skulle ta med mig den över helgen så att den var klar på tisdag. Jag undrar om det är för att hon vill ha den i utställningen. Här är de i varje fall:

Min literaturlärare gav mig förra veckan i uppgift att översätta en dikt (Nádas tavón av János Vadja) vilket jag gjorde. Sedan sa hon att eftersom den är så beskrivande och eftersom hon hört att jag var duktig på att teckna, att jag borde göra en illustration. Och det tyckte jag lät som en trevlig uppgift och så fick jag chansen att använda mina nya färgpennor (jag är barnsligt glad över att ha köpt dem...). Jag är inte bra på att rita natur, men det var kul att rita i varje fall. Här är den:

Så, två tecknings-läxor på en helg, trevligttrevligt.

1/2-2013 Mnozil, snöboll och utlandsresa

Sziasztok!

Jag tänkte bara berätta lite om vad som händer/har hänt, jag har ju inte hört av mig på ett tag. För för en stund sedan kom jag hem från orkestern där vi idag faktiskt inte spelade något (snyft), detta för att vi var för få där. Men det var kul ändå. På det sociala planet var det bättre än vanligt eftersom jag nu kunde prata (och inte bara spela) med de andra. Vi (i orkestern) in i ett av musikskolans klassrum och där tittade vi på några mycket flummiga, men talangfulla brass-spelare på storskärm, Mnozil hette de (när man kommit över första flummighets-chocken var de faktiskt väldigt roliga att se/höra på). Dels var det kul att titta på dem och så satt jag bredvid en mycket schyst tjej som jag snackade med om allt möjligt. Trevligt orkesterrep, helt enkelt!

Apropå saker som börjar i besvikelse men som visar sig vara bättre än det vanliga: I onsdag var jag lite krasslig, men inte tillräckligt för att skippa idrotten. Jag tänkte att jag kunde ta det lite lugnt medan vi sprang runt i gympasalen. Men sen kom läraren och meddelade att vi skulle vara ute och spela fotboll! Läraren var inte med på lektionen (han satt väl inne och drack varm choklad) så vi sprang runt lite halvhjärtat med de två blöta fotbollarna med armarna runt oss själva på den till hälften snöbetäckta fotbollsplanen. Konstigt var det!

Men, eftersom jag och några andra tjejer inte ville frysa ihjäl (eller bli lätta måltavlor för killarna som stod en bit bort och kastade snöbollar åt vårt håll) började vi dribbla runt bollarna och sköt på Annett som lite tafatt, med armarna innanför sin T-shirt, stod som målis. Vi skrattade och halkade och det var en mycket roligare idrottslektion än vanligtvis. Jag blev inte änns sjuk!

Imorgon ska jag iväg till en sportaffär för att testa skidutrustning som jag nästa vecka ska hyra eftersom jag ska på skidresa till Slovenien! Jag och Krisztina från min klass ska tillsammans med 6 andra killar och tjejer från skolan åka dit och åka slalom i fem dagar. Ser verkligen fram emot det!