Foto-tur med cykeln och hornlektion

Idag, efter skolan, var jag tillbaka där vi var i lördags (se "cykelutflykt"-inlägget). Jag kände för att gå ut och röra på mig så jag tog min cykel och cyklade iväg i det fantasktiska vädret. Väl där tog jag en massa bilder, varav jag tänkte visa er några. (om ni inte har lust att titta på alla, kan ni skrolla ner, där resten av inlägget är)

cyklandes

Framme!

Detta är alltså namnet på platsen: Aláleas Völgy (völgy = dal)

Än så länge blommar inte de kända buskarna...

...Men snart så!

Min cykel!

Jag gick in i skogen och plåtade lite mer

De här bladen var jättelena. Är det någon som vet vad det är för träd?

Efter min lilla utflykt åkte jag hem, snappade upp mitt horn och gick ut igen. På vägen till musikskolan träffade jag Maja (hon går i min kör och är superschyst. Hon var med i ett inlägg på min blogg en gång) så hon vände (hon gick i andra rikningen) och gick med mig till skolan. Trevligt med sällskap, och jag hade gärna stått och pratat med henne längre om det  inte var för att min lektion skulle börja. För det var ju min första privat-hornlektion idag, hurra! Det var jättekul att få öva med någon och att få instruktioner, jag tyckte det lät bättre efter ett tag. Och sen tyckte jag att hon (min hornlärare) var väldigt trevlig också.

Så hurra för min da'!

Färg!

Igår blev jag klar med en till teckning som jag tänkte att ni kunde få se. Älska färg!

Cykelutflykt

Detta är hur glad jag är nu:

Jag, Misi (min värdpappa), Zozi (min värdlillebror) och Iza (min värdlillasyster) kom precis hem från en cykeltur. Första det här året, och första sedan jag kom hit till Ungern. Jag får låna deras extra-cykel som Misi vann i någon tävling. Det var jättetrevligt och skönt att komma ut och röra på sig. Vi åkte till en skog som jag aldrig varit i, lite konstigt eftersom den är så nära. Det var jättevackert, gröna, vita och rosa träd och blommor. Jag, Iza och Zozi sprang ikapp och vi skrattade och var allmänt reklam-familjs-glada. Synd att jag inte hade kammeran, jag tyckte verkligen om miljön. Men vi ska tillbaka dit. Vi var i en dal som i maj varje år exploderar i sällsynta och färg-glada blommor. Nu var det bara knoppar, men vi kommer cykla tillbaka dit igen när de blommar. Ja, det var allt jag hade att säga.

Eller, när jag ändå visar bilder och pratar om blommor kan jag visa byxorna jag köpte när jag var i Prag:

Överaskning på morgonen

Vet ni vad som hände igår morgon, precis innan jag skulle gå till skolan? Jo, jag fick en present! Mina värdföräldrar kom hem från att ha köpt lite mat på morgonen, och med sig hade de en kokbok till mig! Traditionella ungerska maträtter, på ungerska, tyska och engelska. Den är jättefin och nu när jag har tittat igenom den så har jag upptäckt att många av de rätterna som jag har ätigt, tyckt om och velat kunna laga själv är med i den. Så här ser den ut:

Prag 3

Nu: sista delen om resan till Prag.

Eftersom jag inte hade laddat min kamera (låg i Malins väska och jag kom inte på det förens när jag skulle sova, och det var efter tiden då vi inte fick gå runt på hotellet längre) finns det inga bilder från förmiddagen på den tredje dagen. Men ni får klara er utan det. Vi gick i varje fall över till andra sidan av Moldau och där gick vi upp, upp, upp för en massa trappor till det gamla kungaslottet. När vi alla kommit upp satte sig många ner på trottoarkanten eller lutade sig pustande mot muren. Men YFU-ledarna sa direkt Let's go! men det satte Anja stopp för när hon sa Let the dead people rest! Så vi stannade vid muren där man kunde se ut över Prag (mummelmummel, jag hade ingen kamera) och när en liten orkester började spela trevlig musik i tretakt, bjöd jag upp Lydia och så dansade vi lite vals. Jag tror Theresa filmade... Undrar var den filmen dyker upp...

När the dead people hade vilat gick vi in i katedralen som stod bredvid slottet, fin var den, och när vi kommit ut fick vi syn på Dana. Vi jublade och klappade händer, och så blev det massa kramar. Vadan detta? säger ni, och så här ligger det till att första kvällen blev det dramatik, då Dana, min rumskompis, började må så illa att hon blev inlagd på sjukhus. Det var verkligen jättesynd om henne att hon missade så mycket, för sjukhuspersonalen envisades med att hon skulle stanna kvar en dag extra efter att hon blivit bra igen. Men nu kom hon alltså tillbaka och jag slapp sova ensam i mitt stora hotellrum sista natten.

Efter återföreningen med Dana gick vi och åt på valfritt ställe. Jag och tre japanska tjejer gick och åt på ett mysigt ställe där vi serverades hemmagjord soppa av en mycket trevlig tjej. Miho tog kort tillsammans med henne som minne.

Efter lunchen gick vi upp till Prags mini Eifeltorn som ligger uppe på en skogsbeväxt kulle. Jag och några andra gick till en bänk. Där fick jag ligga över Theresas, Lydias, Joleen och Danas ben, där hade jag det skönt i solen! 

Efter denna vilopaus (för mig) gick vi ner till stan för att träffa några av de tjeckiska YFU-utbytesstudenterna. Det var kul att träffa dem och tillsammans med dem gjorde vi i grupper på 6 en två-timmars(!)- promenad runt Prag med karta och frågor att besvara (typ, vem föreställer statyn som står på hmm-gatan). Eftersom de andra i min grupp var ganska trötta på att gå, redan innan vi började, var det inte toppenstämning, men vi klarade i varje fall av uppgifterna. Vi gick förbi hotellet på vägen, så då passade jag på att hämta kameran, som laddat sedan morgonen. Vi gick till danshuset där vi skulle träffa de andra. Jag trodde att vi skulle komma sist, men det var bara en annan grupp där. Vi satt och vilade fötterna, jag och Dana tog en sväng över till andra sidan gatan för att kolla lite på utsikten och huset, vi kom tillbaka, vi väntade och väntade och väntade (vi försökte ringa men vi hade ingen signal). 40 minuter senare hoppade Lydia till: Är inte det där dem!? sa hon och pekade mot andra sidan gatan. Och ja, där satt hela högen och väntade på oss, gömda bakom en stor staty.

Sen god middag och efter det fritid ute på stan. Från början var jag med ett gäng på åtta, varav hälften ville ta en öl och hälften ville hänga med till pubben. Vi gick runt och letade ganska länge efter en bra pubb, men när de öl-drickande bestämde sig för en ville bara fem stanna där. Jag, Theresa och Dana kunde bara inte vara i dimman av rök som låg tjock där inne. Det är tillåtet att röka på pubbar i Tjeckien. Så, de icke-rök-gillande tjejerna gick till Starbucks istället. Vi tog med oss våra muggar tillbaka till hotellet och hade det nice sittandes runt ett bord snackandes.

Danshuset

Vi väntar (här Lydia och Joleen)

Dana

Jag står alltså nu bara några meter ifrån den andra gruppen (de är bakom mig), men ingen såg oss...

Middag

Musik på kvällen

Vi gick till Hard Rock Cafe för att shoppa en tröja till Joleen

Hon var nöjd med den

Theresa på Starbucks

Dana på Starbucks

Och jag på... Starbucks!

Sista dagen på denna resa tillbringades mest på bussen med lojt pratande, sovande, musik-lyssnande och bok-läsande. Åh, och min grupp van ”sak-letningen” som vi gjort dagen innan. Jag fick en smarrig vit-choklads grej.

Efter några timmar stannade vi i Telc där vi uppehöll oss i ca en och en halv timme. Mysig stad med fina hus och god glass... Efter det stoppet åkte vi direkt hem (till Budapest) med undantag av att vi stannade vid en mack (intressant, eller hur?).

Min korridor på hotellet

Bordet där vi satt kvällen innan

Malin bjöd mig på tjeckiska gummibjörnar

Mycket mumsiga, tips om ni råkar vara i Prag

I Telc

Vem köper en sådan här hatt? Tja, kanske om man är lika snygg som Lydia i den...

Liten svala

På en bakgård (vi bröt oss inte in, det var en affär här också)

Och så slappade vi lite i solen

En superresa var det!