Varför Ungern?

Godagens!

Nu var det ju så här att jag tänkte berätta om hur det gick till när jag kom på att jag skulle åka till Ungern i det första inlägget, men det gjorde jag ju inte så då gör jag det nu. Det var en engelskalektion i mars och två voluntärer från YFU (som jag för övrigt träfade på PDO´t i helgen) var på besök. De pratade om fördomar och kulturskillnader och i slutet av lektionen berättade de om att man kunde bli utbytesstudent med YFU. Jag tog en broskyr men bara för att det var lite kul. Jag tänkte att det skulle vara hur roligt som helst att åka. Och hur coolt, spännande och givande som helst. Men det är ju bara andra som gör sånt, jag kan ju inte åka utomlands ett år, det går ju inte. Eller? Jag började fantisera och kolla in bloggar och fundera på land. Jag märkte att jag verkligen ville åka och sen slog det mig: Jag kan ju åka. Det går. Här har jag chansen!

Jag gick in för att titta hur man skulle anmäla sig och upptäckte att sista anmälningsdagen hade varit för en vecka sedan. Okej, jag var ändå inte riktigt redo att åka på hösten. Jag kollade om jag kunde åka nästa år, men jag skulle vara för gammal då, 18. Då blev jag ledsen men gav inte upp. Jag kontaktade YFU, de är jättetrevliga på kontoret, och de sa att inte många länder skulle ta emot mig nästa år men att det nog skulle kunna gå att åka i år om det fortfarande fanns plats. Sen berättade de att Tyskland fortfarande tog in och skickade information om det. Jag hade ju inte bestämmt mig för något land och Tyskland passade in på det att jag ville åka till ett Europeiskt land där de pratar ett språk jag inte kan, så på bara typ på en vecka bestämde jag mig för att åka.

Men någon vecka senare, när jag var påväg till orkesten, ringde de från YFU. De berättade att de inte alls tog in fler utbytesstudenter till Tyskland. Jag som då hade blivit snuvad på ett helt år blev inte så glad direkt men än var det inte över. Jag frågade om de kunde kolla om något annat land kunde ta emot mig och de frågade vilket de skulle kolla upp. Jag tänkte tillbaka på när jag kollat in de olika länderna och svarade Ungern. Just av den anledningen att det var det land jag kunde minst om. Och att det finns mycket kultur, musik och historia, annorlunda (!) språk och vad jag har hört trevliga invånare.

Ungerska YFU svarade redan samma kväll att de hade platser kvar! Det tog ett dygn innan jag bestämde mig (tillsammans med mina föräldrar) att åka.

Det var så det gick till när jag bestämde mig att åka till Ungern. Jag har alltså inte haft så lång tid att vänja mig vid tanken, bara drygt tre månader. Många andra som jag träffat bestämde typ ett år innan. Lite stressigt har det varit med anmälningar och grejer men annars är det helt okej att jag inte har haft så lång tid på mig. Jag har inte hunnit få falska förhoppningar, vilket är bra, men jag pluggar ungerska för brinnande livet!