17/10-2012 22.04. Teater

Tjollahopp! Som zsófi skulle säga – jag har lärt henne (det är ett mycket viktigt svenskt ord).

Jag kom precis hem från teatern! Igår frågade några i klassen om jag ville gå, skolan får några biljetter till alla pjäser och de delas ut i klasserna, det var en över i vår klass så den fick jag!

Vår klass fick tre biljetter och det gjorde att jag och två andra tjejer gick tillsammans. Jag hade typ inte sagt ett ord till dem, utom möjligen Szia (Hej), innan idag så jag trodde att det kanske skulle bli lite pinsamt i pausen eller så, men vi hade det trevligt och de var mycket schysta.

De erbjöd sig att ”carry me home”, haha, de menade ”walk me home”. Jag tackade självklart ja till det generösa erbjudandet, inte varje dag man blir buren hem!




Nathan den vise hete pjäsen

Pjäsen utspelade sig i Jerusalem på 1100-talet (vilket jag tyckte var nice eftersom jag älskar Arn-böckerna) och det handlade om en judisk köpman som tillsammans med den muslimske sultanen försökte binda samman judendom, kristendom och islam.

Jag, och de andra tjejerna, var lite oroliga över att den skulle vara jättetråkig eftersom vi hört det av tre olika personer som sett pjäsen förut. Men vi tyckte alla tre att den var bra.

Eftersom uttryck och kroppsspråk är tydligare i teater hade jag inte så stora problem att förstå, även om jag kan räkna på fingrarna hur många meningar jag förstod helt. Problemet var (och är ganska ofta) att jag bara förstod sådana ord som inte sa så mycket. Som och, men, hur, förstå o.s.v. Några ord som jag var glad att jag kunde var Gud, kyrka, muslim, ängel, tempelriddare och några fler (ni är tillåtna att bli imponerade). De användes rätt mycket...

Men jag gillade pjäsen! Och kvällen i allmänhet, trevligt att komma ut, träffa folk och utforska lite kultur, på ungerska.

Nu ska jag slagga (sova)!