Det här inlägget publiserades inte av någon anledning. Jag trodde det, men det är alltså skrivet i onsdags.
Hallå!
Hallå!
Det har hänt mycket på den privata
nivån på sistone, vilket kanske skulle kunna förklara varför jag
har skrivet så lite senaste tiden (kan förstås också förklaras
med att jag är lite lat när jag är inne på datorn). Största
saken som hänt kan beskrivas med detta: jag sitter nu inte i samma
sovrum som förra gången jag skrev, men det är förfarande mitt
sovrum; alltså, jag har flyttat. I måndags bytte jag värdfamilj.
Ni får ursäkta om jag inte skriver så
utförligt om varför, men jag tror ni kan förstå att jag inte vill
att hela världen ska veta. Jag och min förra värdfamilj fungerade
bara inte så bra tillsammans, det var kombinationen av oss som inte
fungerade.
Min nya familj är min privata
ungerskalärares familj: Hon, Éva, hennes man, Misi (uttalas
”Miichi”), Iszabella på tre och Zozi på fem. Småsyskon! Dom är
söta och livliga och var väldigt uppspelta när jag kom i måndags
kväll. Jag har inte pratat med Misi så mycket före jag kom hit,
sagt hej några gånger om han har kommit hem medan jag har haft
lektion, men jag känner redan att jag kommer bra överens med både
han och Éva, de är väldigt sympatiska personer. Jag är väldigt
glad att de ville ”ha” mig.
I måndags kom jag hit ganska sent,
efter middagen, och det blev snabbt hej till barnen innan de gick och
la sig, sen packade jag upp min gigantiska packning (jag hade två
väskor, mitt valthorn och skolväskan när jag kom hit i augusti,
och nu hade jag också två lådor med böcker och vinterkläder och
tre skolådor som jag köpt/fått nedsänt sedan jag kom hit) i mitt
rum. Det är jättefint, beige/guldiga krusidulliga tapeter, stor
garderob med skjutdörrar, lilla matta och stor soffa med puffiga
kuddar som jag på natten gör om till säng (alltså soffan, inte
kuddarna...). Sen ska Misi göra ett skrivbord till mig också! Han
är ingenjör. Och Éva är ungerska- och engelskalärare på en
skola motsvarande mellan-/högstadiet som ligger en by en bit utanför
stan.
När
jag var klar med upp-packningen gick vi runt i lägenheten och
pratade om en massa, vilket var trevligt, och när jag la mig i
sängen runt klockan elva somnade jag nästan på en gång av
utmattning av alla nya intryck, och jag somnade med ett leende på
läpparna.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar